Vad är det egentligen med Studenternas IP? Det måste vara något överjordiskt kring denna plats. Om man skulle gräva upp denna arena, skulle man säkert finna tusentals med rödblåa småjävlar. Dessa springer omkring under jorden, och ser till att de mest märkliga saker sker. Hammarby var 4 minuter från ett SM-guld! Det blev en lång dag.
Precis som många andra valde vi att ta tåget till Uppsala. 10-tåget var fullsatt, och mer ändå. Vi fick ståplats, och gratis bastu. När jag stod där och svettades, önskade jag att finalen i fortsättningen kommer att gå i Stockholm. När vi kom till Uppsala, möttes vi av en stark vind, och tunga snöglopp. Vi var väl då inte speciellt sugna på att stå ute i fyra timmar i det vädret. Eftersom det var över tre timmar till start, valde vi att besöka en irländsk pub. En knapp timme och två öl senare hade snögloppet slutat. Det kändes mycket bättre. Till Studenternas IP kom vi i god tid. Men två timmar gick fort. Det hände hela tiden mycket kring oss. Spelarna värmde upp, och publiken strömmade in. På isen åkte Peter Jidhe och Jonas Claesson omkring och ”glassade”. Prisutdelningar, ballonger och studenter dök upp. När Orphei Drängar stämde upp i ”Du gamla, du fria” kändes det riktigt högtidligt. Helt plötsligt kom också solen fram!
Så var det då dags för match. Hammarbys försvarsspel i första halvlek är nog det bästa jag sett. De få gånger som Edsbyspelarna kom igenom, möttes de av världens bäste målvakt som tog hand om bollen. Andreas Eskhult visade sitt ”gamla jag” igen. I en av hans raider hann inte motståndarna med, utan var tvungna att ta till ojusta medel. Hammarby fick straff. Marcus Bergwall gjorde inget misstag. Edsbyns målvakt Anders Svensson hann inte reagera, förrän bollen låg i mål. Sista kvarten i första halvlek hade Hammarby flera chanser. Det var framför allt Gustav Björkman, som ”högg” på det mesta. Marcus Bergwall fick på ett jätteskott i stolpen. Kalle Spjuth gjorde strax därefter två bra saker. Först kämpade han till sig ett frislag i bra läge. I momentet efter fick han på en jätteträff, och 2-0 var ett faktum.
I andra halvlek satte Edsbyn full fart från början. De fick ordentlig press på Hammarby, som dock fortsatte att försvara sig riktigt bra. I och med att Edsbyn satsade så hårt offensivt, öppnade de sig också bakåt. Robin Sundin gjorde flera mycket bra åkningar över stora ytor. Jesper Ericsson utnyttjade en målvaktsretur, och Hammarby kunde göra 3-0. Då ökade Edsbyn tempot ännu mer, samtidigt som en obehaglig försiktighet smög sig på i Hammarbys spel. Efter en straff och en kontring stod det hastigt och olustigt 3-2. I 84:e minuten svarade Robin Sundin för en av sina långa åkningar. Gustav Björkman fick ett jätteläge efter denna. Därpå följde en hörna, där det verkligen var kaos i Edsbyns försvar. Istället blev det Edsbyn som kunde utnyttja en hörna i anfallet därpå och ordnade därmed sudden death.
Lite förvånad blev jag, när de inte spolade isen inför sudden death. Isen var ordentligt uppkörd, och det som komma skulle var ju så viktigt! Till råga på allt slängde några av våra egna fans in skräp på isen, för att göra den ännu sämre. Hammarby tog åter tag i spelet i sudden death. 2 hörnor följdes av en jättechans för Gustav Björkman. Men så kom då avgörandet. Pär Törnberg fick åka till sig ett läge ganska ostört. På ett chansartat långskott lyckades han avgöra matchen. Bollen såg inte helt otagbar ut, men Andreas Bergwall hade varit helt lysande hela matchen igenom tidigare.
Vi var rörande överens, om att detta var Hammarbys bästa final på 2000-talet. Finalen 1957 såg ingen av oss. Dessutom har ”Lillis” och grabbarna svarat för en otrolig prestation genom att ta sig till SM-finalen, med tanke på förutsättningarna. När det äntligen blev is på Zinkensdamm, uppdagades stora ekonomiska problem. Det är mycket starkt, att då kunna koncentrera sig på spelet och orka ta sig till final.
Det var verkligen trångt på vår läktare. Däremot verkade det glesare på kortsidan. Förmodligen hade några på något sätt ”plankat” in på långsidan. Isen såg verkligen bra ut. Men bollen studsade inte riktigt som den borde. Var det småjävlarna som styrde, eller var den fina, glansiga isen en chimär? Varför fanns det inga programblad? Vi var många på läktaren, som undrade detta. Programblad från bandyns SM-final är ju riktiga klenoder. Sen var det då detta med domare och bedömningsnivå. Jag tror inte att resultatet påverkades av domarnas insatser, men för spelarna måste det varit jättesvårt att veta vad som var tillåtet eller inte. Utvisningen på X-et var ju rent pinsam!
Det är inte alltid vädergudarna står på bandyns sida. Igår fredag var en sådan dag. Under dagen sken solen och det var sex minusgrader. Vi såg fram mot en bandymatch med idealiska förhållanden. Men strax före start började snön yra. Det blev därmed mer lyrbollar än skönspel.
Nu går ryktenas vågor höga inom bandyn. Vilka kommer, vilka går? Vetlandas tränare "Putte" Johansson har varit ryktenas man under en tid. Han har placerats både i Tranås och i Villa. Idag blev det, enligt Vetlanda-Posten (ej på nätet) klart att han stannar en säsong till som huvudtränare i la Squadra Amarilla, vilket känns mycket bra. Det är viktigt att ha klart med tränare i god tid, så att vi i lugn och ro kan jobba vidare. Däremot är det inte helt klart med hur det blir med den ass. tränaren "Palle" Sandell. Det vore enligt min ringa mening bra om även han skrev på för en säsong till, så att de båda Patrikarna fick jobba vidare.
