Bandygalen

Titeln på Per Fosshaugs bok stämmer bra! Karln är verkligen bandygalen! Dels ger han allt för sin sport, och dels beter han sig fullständigt galen alltför många gånger på isen. Utom omsvep erkänner han i "Bandygalen", hur svårt han har att bemästra sitt humör. Hans öppna redovisning gör boken intressant att läsa.
* Tänk att vara drygt 40 år, och få reda på att biologiska pappan är en annan än den man vuxit upp med. Och att dessutom få reda på att de flesta i omgivningen känt till detta länge!
* Hans klara uppfattning om att sprit och idrott hör ihop, är nog inte så uppskattad i alla bandykretsar.
* Ibland blir hans ärliga berättelse lite för mycket försvarstal; "Det finns andra bandyspelare, som också spelar ojust." När inte dessa kan försvara sig, blir man osäker på sanningen.
* Han skriver om svarta pengar under Vänersborgstiden, när brottet är preskriberat. Hur var det egentligen under Västeråstiden?

"Bandygalen" är mycket läsvärd och lättläst. Jag hamnade i favoritfåtöljen i går kväll, och kunde inte sluta förrän boken var utläst. För några år sen ringde jag upp Per Fosshaug för Hammarby Bandys räkning. Iskallt räknade jag med en eller flera utskällningar. Men istället genomförde jag den mest intressanta och sympatiska intervju jag gjort. Intervjun pågick i ca. 45 minuter. Mycket fick jag stryka, för Per var alldeles för ärlig. Några dagar sedan stod jag vid sargen, för att dela ut ett pris till Rickard Koch för årets spelare i Hammarby. Samtidigt steg Per Fosshaug ut på isen. Blicken var vansinnig, och ansiktet var fullt med spasmer. Var det verkligen han jag intervjuade? Per Fosshaug är verkligen en dubbelnatur!